70-talet: Studiecirklar

När jag skulle göra mina badrockar i somras, så skickade min mor en batikbok till mig, för att jag skulle kunna se hur man gjorde. Jag hade inte gjort något i batik sedan 1982, så det satt ju inte framme i RAM-minnet precis.

Det mamma skickade visade sig vara min farmors gamla kurshäfte från när hon gick en batikkurs. Jag visste inte ens att hon hade gjort det. Hon gick visserligen oftast med sin favoritblus som var i batik, men den hade hon köpt på en utlandsresa. Något annat som hon gjort i batik har jag aldrig sett.

När jag först slog upp boken och fick se hur fint farmor skrivit in sitt namn i häftet blev jag alldeles rörd. Farmor stavade visserligen som en kråka, men hon gjorde det hur prydligt som helst, och det fanns ingen tvekan vem som var avsändare när hon skickade brev.

Men nu till det roliga. När jag började läsa i boken så slog det mig hur boken mer beskrev hur man skulle uppföra sig i en studiecirkel än hur man egentligen skulle göra batik! Efter varje kursmoment så fanns det ett avsnitt som hette ”Lära av varandra”. Jag klipper in lite valda texter så förstår ni själva!

Om inte det här är 70-talet i ett nötskal så… Låt oss gå på en studiecirkel för att komma bort från vardagens hetsjakt på betyg, all konkurrens som finns osv, och låt oss bara göra batik…

Exakt, man går ju inte på en batikkurs för att lära sig batik utan för att sitta och diskutera samhället i övrigt…  Jag gick själv en batikkurs på kvällstid under högstadiet. Nu förstår jag varför jag endast lyckades producera ett rött linne med ett hjärta på samt ett badlakan som jag visserligen fortfarande använder men som aldrig fick mer än en färg, och som sedan aldrig blev fållat!

Titta titta vilken improvisation! Man behöver inte ens tänka själv när kurslitteraturen är så pedagogisk. Vilken tur!

Och sist men inte minst! Vad vore väl en väl genomförd kurs utan ett gemensamt gästboksblad??? Jag undrar vad alla dessa blad ligger nu och samlar damm. Det vore väl något att få tag på och visa upp!!!

Den enda färgbilden i hela häftet (förutom omslaget). Boken kostade på 70-talet 65:- vilket var rätt mycket pengar….

Ja, säga vad man vill, men man kan ju förstå om det blir generationskollisioner på jobbet och överallt. Inte minst bland oss som växte upp på 70-talet. Nej, jag tänker inte börja prata om Staffan Westergren, för honom slapp jag i alla fall ifrån.

Men jag ska nog plocka fram min svärfars gamla Villaböcker från början av 60-talet. Där kan man se hur man använder damerna i reklamen!!!

Vänta bara!